Janne Blom om försoningen på pappans dödsbädd

janne blom670
– Jag satt ensam med far. Allt var stilla i rummet. Så helt plötsligt vaknade han upp. Våra blickar möttes. Den smärta som fanns mellan oss var så påtagligt närvarande. Pappa var mycket väl medveten om vad han gjort, samtidigt som han också visste att han var på väg att dö. Det blev en otroligt laddad situation. De korta minuter som följde har etsat sig in som en oförglömlig händelse för Janne Blom.

Janne Blom är 11 år, och hans familj är på väg till Lofsdalen för en fiskeresa.
Han har stora förväntningar, och ser verkligen fram emot att få tillbringa några dagar med familjen – och med pappas och hans äldre bröders stora fritidsintresse: sportfiske.
En molande oro någonstans i hans inre finns också med under resan. Som ett barn i ett alkoholisthem har Janne lärt sig att känna på sig när något allvarligt kommer att ske.
Redan under den första kvällen växer denna ängslan till en kokande oro.
Det börjar som vanligt när det är på väg att gå över styr: Jannes pappa och några av hans kompisar börjar dricka alkohol.

Irrar omkring i natten
Kvällen urartar ganska fort. Det blir bråk och skrik som snart eskalerar till våldsamheter och slagsmål. Snart ringer någon polisen i allt tumult, men beskedet är att man inte kan komma på grund av stugans avlägsna belägenhet.
Den skräckslagne elvaåringen hittar en plats utanför stugan där han försöker freda sig från de värsta slagsmålen. Efter en lång stund, när allting verkar ha lugnat sig, sätter sig Janne Blom vid köksbordet för att pusta ut.
Då plötsligt händer det. Hans pappa kommer emot honom alldeles ursinnig, med en kniv i handen, och ropar: ”Nu har din sista dag kommit...!” Janne springer livrädd ut i den svarta natten. Han irrar omkring i mörkret och ropar ut sin desperation: ”Finns det någon som kan hjälpa mig?”.
Efter flera timmar hittar hans mamma en skärrad son som irrar omkring på en skogsväg i Lofsdalen. På morgonen, efter nattens dramatiska händelser, är det som om ingenting av allt detta ondskefulla har hänt.
Locket läggs på och semestern fortsätter som vanligt.
Händelsen i Lofsdalen, tillsammans med andra incidenter i familjen, skapade ett hat mot pappa i Jannes liv. Det skulle dröja en lång tid innan denna varböld kunde läkas ut.

Stinkbomb i ventilationssystemet
Janne och hans fru Sanna har båda vuxit upp i Uppsala och de blev ett par redan som tonåringar, ungefär samtidigt som en ny kristen rörelse etablerade sig i deras grannskap.
En av Janne Bloms första kontakter med den framväxande församlingen var att han tillsammans med några kompisar stoppade stinkbomber i kyrkans ventilationssystem, vilket gjorde att hela förmiddagsmötet på Livets ord fick avbrytas.
Polisen tillkallas, men de skyldiga hittades inte.
Varken Janne eller Sanna hade någon kristen eller kyrklig bakgrund, de tillhörde Årstagänget, ungdomar som vandaliserade Livets ords kyrka i grannkvarteret och som drog runt på stan och ställde till oreda både här och där.
Gänget bestod av tjejer och grabbar som var i en brytningstid i livet, och när alkohol och droger började komma in, härjade de runt på stan.
– Det rörde sig ju ofta mycket folk kring kyrkan och vi tyckte det var kul att ställa till det lite. Vi trakasserade och häcklade både yngre och äldre i församlingen och på nätterna gick vi dit och målade fula ord på kyrkfasaderna, minns han.

Vittnade på stan
På nätterna kom de ofta i kontakt med kristna ungdomar med Stefan Salmonsson i spetsen, som var ute och vittnade på stan. När Livets Ord arrangerade en julfest för ungdomar 1984 hamnade både han, Sanna och flera andra i Årstagänget där.
Även om Janne Blom var skeptisk fick han med sig en bok från festen, men när flickvännen Sanna i samma veva tog emot Jesus, blev han rasande. Efter en liten tid började Janne ändå läsa boken som han fått på julfesten. Han kunde inte släppa titeln ”Finns det inte någon därute som kan hjälpa mig?”, ord som påminde honom om det desperata rop som han själv hade skrikit ut som elvaåring. Boken handlade om hur Sandy Brown efter många i missbruk och prostitution fått livet förvandlat sedan hon tagit emot Jesus.
– Bokens budskap tog så totalt tag i mig att jag i min ensamhet böjde knä där hemma i mitt tonårsrum. Helt otroligt egentligen, men jag bad Jesus komma in i mitt liv. Från den stunden kände jag mig älskad, berättar han.
Även om frälsningen därmed blev en verklighet och mycket förvandlades var de plågsamma minnena från barndomen och den skadade relationen med pappan fortfarande en realitet.

Pappas dödsbädd
– Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera den smärta som jag bar på grund av det jag upplevt som barn. Inte heller hur jag skulle hantera min svåra relation med min pappa. Det skulle dröja tills dess pappa låg på sin dödsbädd innan allt klarades ut, förklarar Janne Blom.
– Min pappa blev svårt sjuk och på bara några månader förvandlades han från en riktig kraftkarl till att
nästan bestå av endast skinn och ben. Sjukhuset sade att ”nu är det bara några timmar kvar”.
Janne Blom berättar hur hela familjen var samlad för att ta avsked.
– Jag hade bett till Gud om att jag skulle få ett tillfälle och tala med honom innan han lämnade det här livet, för att reda ut vår relation och få ett bra avslut, minns Janne Blom den dramatiska händelsen.
Hans pappa låg medvetslös och var inte kontaktbar. Men under nattens timmar, när Janne satt ensam och vakade, kom helt plötsligt tillfället.
– Jag satt ensam med far. Allt var stilla i rummet, precis som det är på ett hospice. Så helt plötsligt vaknade han upp. Våra blickar möttes. Den smärta som fanns mellan oss var så påtagligt närvarande. Pappa var mycket väl medveten om vad han gjort, samtidigt som han också visste att han var på väg att dö. Det blev en otroligt laddad situation.

Försoning
Janne fick en möjlighet att dela evangeliet med sin pappa. Och även be med honom.
De korta minuter som följde har etsat sig in som en oförglömlig stund.
– Pappa öppnar sitt hjärta och bestämmer sig för att ta emot Jesus som sin frälsare och Herre, där han befinner sig på dödsbädden. Vi får prata ut, och jag får försonas med honom. Jag får förlåta honom, men också be om förlåtelse för allt det hat som jag känt mot honom. Även om jag inte var skyldig på det sättet, var jag ändå skyldig till det hat som jag hade burit mot honom, berättar Janne Blom öppenhjärtigt.
– Jag säger åt honom: ”Nu kan du släppa taget, pappa. Nu kan du dö i frid. Nu är det klart mellan oss, och nu har du Jesus i ditt hjärta och nu väntar han på dig”. Att säga så till sin pappa är ju väldigt speciellt, men det var den vägen det skulle gå. Sjukpersonalen hade sagt att döden snart skulle inträffa, fortsätter han.
– Mina syskon kommer därefter in. Pappas andetag sker mer och mer sällan. När han till sist drar sitt allra sista andetag, ser jag honom skina upp och le på ett sätt som jag aldrig har sett honom göra tidigare. Ansiktet är fullt av frid och han lyfter sina händer, innan han därefter andas ut för sista gången.
– Det var naturligtvis sorgligt på ett sätt, men samtidigt var allt också försonat, summerar Janne Blom händelsen.

Nattvandrade för 27:e året i rad
Janne Blom är i dag styrelseordförande, men även andrepastor, i den församling som han som tonåring utsatte för olika pojkstreck, men som även fick leda honom och hans fru Sanna till en personlig tro på Jesus.
Han började sin anställning i församlingen Livets ord för nitton år sedan med att i flera år jobba med ungdomar, där pionjärerna var en slags scoutverksamhet med fokus på friluftsliv och naturupplevelser, kombinerat med bibelstudier och bön.
Det sociala arbetet blev snabbt en prioritet för Janne. I år var det för övrigt 27:e året i rad som han nattvandrade i Uppsala på årets stökigaste natt, valborgsmässoafton.
Janne viftar bort att det skulle vara något märkvärdigt, han kom ju i år hem ovanligt tidigt, menar han: nämligen klockan två på natten.
– Ibland när jag träffar ungdomsvänner på stan och de känner igen mig frågar de vad jag gör. När jag då säger: ”Pastor” kan responsen bli: ”Skojar du?”, berättar han och tillägger att han sett hur några av hans barndomsvänner är med i Uppsala-maffian.

Långsiktighet
Han menar att långsiktighet och goda relationer med myndigheter är viktiga nycklar för det sociala arbetet. Han har själv besökt alla kommundelsnämnder och myndigheter i Uppsala och informerat om församlingens önskan om att – tillsammans med myndigheterna – vara en resurs för människor i staden som befinner sig i nöd.
Församlingens sociala arbete är i dag mångfacetterat, det handlar bland annat om att vara en resurs för nyanlända flyktingar, ha ett soppkök i invandrartäta Gottsunda, driva härbärget Grottan som främst riktar sig till hemlösa, och nattvandringar i Uppsala centrum på fredagkväll.
40 000 koppar kaffe per år delas ut i centrala Uppsala.
– Jag brukar tänka: Varje kopp representerar ett möte med en människa, resonerar Janne Blom.
Han blir alldeles varm när han tänker på soppköket varje fredag i Gottsunda.
– Jag älskar människorna där. Kanske är det för att jag själv har den bakgrund jag har.

Text & Foto: Ruben Agnarsson. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.