Skriv ut

Stina bloggar om livet med påse på magen

2015 v34 livsberättelse
Hon är sjuksköterskestuderande, föreläsare, bloggare, hustru och mamma. 26-åriga Stina Hägglund från Umeå är samtidigt kvinnan som efter många års svår sjukdom nu ger stomiopererade ett ansikte – och vågar bjuda på modebilder trots en påse på magen. Tryggheten mitt i livets stormar hittar hon i tron.

Åtta år gammal upptäckte läkarna att Stina har en kronisk mag- och tarmsjukdom som heter Crohns sjukdom. Immunförsvaret attackerar tarmarna och kroppen kämpar mot sig själv.
– Det var ett tufft besked, men som barn reagerade jag genom att vara stark och duktig. Jag ville visa min familj att det här är inte så farligt.
De första åren kunde sjukdomen hållas i schack med hjälp av medicinering, men när hon blev tonåring blev det mer komplicerat.
– Kroppen orkade inte, jag hade väldigt ont i magen och förlorade ibland mycket blod när tarmarna blödde. Men det värsta var att jag blev så väldigt trött. Jag orkade ingenting. Det kändes som att tröttheten skulle äta upp mig inifrån.
Mitt under sjukdomsperioden träffade hon Emil. De gifte sig när Stina var 19 år gammal.
– Jag var väldigt sjuk, men han såg mig genom sjukdomen. Han valde mig trots att jag befann mig i ett så dåligt skick. Han är verkligen en Guds gåva till mig.

Tuffa och sjuka år
I snart 20 år har Stina levt med sjukdomen.
– Jag har skov (tillfälliga försämrade sjukdomstillstånd) som kommer och går, men från 18 års ålder kan man säga att jag fick ett skov som aldrig släppte. Jag återhämtade mig inte. Tjocktarmen blev väldigt inflammerad och fick aldrig vila.
De närmaste åren kom att bli riktigt tuffa. Gymnasietiden blev inte vad den borde, Stina var för sjuk. Och trots att hon i grunden är en väldigt positiv person som alltid ser det ljusa i situationen drabbades hon av depression och utmattning.

Läkas på insidan
– Jag har alltid haft en tro och jag älskar Gud och Jesus. Det har jag gjort sedan jag var liten. Men periodvis var jag arg på Gud för min sjukdom. Jag förstod inte varför jag skulle behöva vara sjuk, när jag trodde på Jesus och tjänade honom. Det står i Bibeln att man bara behöver tro stor som ett senapskorn för att kunna flytta berg, och jag tyckte att jag hade en sådan tro.
Efter gymnasiet valde Stina att gå bibelskola.
– Där fick jag ur mig alla de känslorna och upplevde att jag fick läkas på insidan. Efteråt kände jag att jag var redo att lyfta blicken.

Annat fokus i bönen
Genom årens lopp har Stina fått förbön massvis av gånger.
– Det kan vara tufft att ha en kronisk sjukdom i ett sammanhang där man tror på helande. Jag kände en skyldighet att gå fram och få förbön, men blev besviken, gång på gång. Ibland har det varit mycket fokus på att jag ska bli helad och frisk och när inget har hänt har det lett till en frustration.
– Jag tror på en helande Gud. Jag är övertygad om att Gud kan hela och att han kommer att hela mig, antingen här eller i Himlen. Men jag har fått lära mig att vi aldrig kan förstå Guds handlande, utan att vi måste vila i hans storhet.
– Gud har talat till mitt inre om att det är dags att inse att det är han som har kontrollen. Även om det känns skit, så får jag lita på att Gud har kontroll och att han vet vad han gör. Jag får lyfta blicken, släppa kontrollen – och vila i tryggheten i att Gud bär mig genom allt.
Idag har Stina ett annat fokus i sin bön.
– Jag ber framför allt att Gud ska bevara mitt hjärta och att han ska ta hand om mig när det är jobbigt. Men jag tror på en helande Gud som kommer att hela mig – här eller i Himlen.

Kroppen stängde av
För tre år sedan föddes parets dotter.
– Vi visste att det fanns en risk att sjukdomen försämrades av en graviditet, men vår längtan efter barn var så stark. Tydligen var graviditeten farligare för henne än för mig, så jag fick gå obehandlad genom hela graviditeten.
– I efterhand har doktorn sagt till mig att min dotter inte borde ha klarat sig. Men Gud höll sin hand över henne genom hela graviditeten. Gud är så god!
Förlossningen blev dock droppen som fick Stinas kropp att nästan helt stänga av.
– En morgon vaknade jag och kände att nu händer det något i min kropp. Jag hade egentligen inte mer ont än vanligt, jag kände bara att något var väldigt fel. I efterhand är jag säker på att det var Gud som varnade mig.
Stina kördes till sjukhus där läkarna först ifrågasatte varför hon kommit eftersom hon inte hade några speciella symptom. Men en noggrannare undersökning visade att tjocktarmen var så illa däran att den måste opereras bort.

Påse på magen
– Det skulle innebära att jag skulle få leva med en påse på magen hela livet, och det var ett väldigt tungt besked att få. Jag tänkte att nu kommer alla se att jag är sjuk.
– Samtidigt insåg jag att det här faktiskt kan leda till att jag i stort sett blir frisk.
Stomioperationen planerades ett par veckor senare. Men på natten blev Stinas tillstånd akut. Hon fick feber och blödde mycket. Situationen var livshotande och operationen fick göras omgående.
– Efteråt sa läkarna att det var tur att jag fanns på sjukhuset när det hände. Hade jag inte lyssnat till rösten i hjärtat och åkt till sjukhuset hade det kunnat gå riktigt illa.

Fått livet tillbaka
Det har gått tre år sedan operationen och den kom att förändra Stinas liv rejält. Magsmärtorna och tröttheten minskade rejält och hon fick anpassa sig till ett betydligt friskare liv.
– Före operationen hade jag slutat drömma. Jag planerade inte längre mitt liv, för det lilla jag planerade sket sig. Men operationen gav mig livet tillbaka. Nu finns det inga begränsningar. Idag är jag jätteglad för min påse, jag är stolt över den. Med påsen på magen kom framtidsdrömmarna tillbaka. Jag blev så pass frisk att jag kunde göra saker. Jag kunde plugga, extrajobba och vara en mer aktiv mamma.
Sedan dess har Stina pluggat på komvux för att ta igen den skoltid hon missat och sedan i januari studerar hon på sjuksköterskeprogrammet i Umeå.
– Min dröm är att få jobba som stomisjuksköterska och uppmuntra dem som har det tufft genom att peka på mig själv och mitt liv.
I januari upptäckte läkarna att även Stinas tunntarm var sjuk. Samma problem som hon haft i tjocktarmen finns nu även i tunntarmen.
– Det var ett tufft besked att få. Men vi hoppas att det ska räcka med att medicinera den här gången.

Bloggar om livet
Sedan 2010 driver Stina en blogg (www.stinastil.se) där hon delar med sig av sin vardag. Den handlar mycket om hennes intresse för mode och trender, men på senare år har den också alltmer kommit att handla om livet som stomiopererad.
– Det finns en sådan skam runt sjukdomen. Det är något som folk väljer att hålla tyst om, men det finns samtidigt ett enormt behov att prata om det. Någon behöver visa att man kan vara annorlunda och inte behöver skämmas för det.
– I modebranschen är det väldigt utmanande att sticka ut hakan genom att komma med en påse på magen och ändå våga ta modebilder. Men jag tror att den rollen behövs.

Plattform att nå ut
Genom bloggen och sociala medier som Instagram har Stina fått många vänner som stöttar henne och ber för henne. Under tuffa perioder känner hon sig buren i bön av sina internetvänner.
– Jag vill finnas i den världen. Sociala medier ska inte vara till för ytligheter utan för viktiga saker. På nätet kan man få en bild av att alla lever så lyckliga liv, men man behöver också visa att ibland är det tufft.
För en tid sedan var Stina inbjuden till tv-programmet Malou efter 10 för att prata om stomi och nu har hon även börjat föreläsa om livet med en stomipåse på magen.
– Jag har fått en plattform att nå ut till människor, som jag inte hade haft om jag inte varit sjuk.

Börje Norlén. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.